böcker

Lilienbergs stad. Göteborg 1900–1930

text Hans Bjur
foto Krister Engström
Balkong förlag 2018

De flesta och kanske också de förnämsta svenska exemplen på helgjutna, konstnärligt högtstående stadsplaner från tidigt 1900-tal skapades i Göteborg då Albert Lilienberg var stadens förste stadsingenjör. Några exempel på platser och stadsmiljöer som han gestaltade är Götaplatsen, Nedre Johanneberg, Änggården, Landala egnahem, Kungsladugård, Majorna, Bagaregården, Gamlestaden, Brämaregården, Kålltorp och Örgryte villastad. Stadsdelarna har levt med i stadens förändringar under 100 år och framstår idag som förebildliga. Hemligheten med deras attraktivitet som bostadsmiljöer är balansen mellan det intima och det lågmält monumentala som blev ett särskilt signum för Albert Lilienbergs stadsplaner i Göteborg. Som ett resultat av många års forskning föreligger nu 2018 boken Lilienbergs stad. Göteborg 1900–1930. Hans Bjur skildrar tillsammans med fotograf Krister Engström hur tre decenniers stadsbyggnadskonst ännu utgör en hållbar och älskad del av Göteborgs identitet.

Arkitekter & fasader

text Gunilla Linde Bjur
foto Krister Engström
Balkong förlag 2013

Boken Arkitekter & fasader. Göteborg 1850–1920 skildrar 70 expansiva år i Göteborgs 400-åriga arkitekturhistoria då staden växte från cirka 25.000 invånare till drygt 200.000. Elva arkitekter presenteras: Victor von Gegerfelt, Adolf Edelsvärd, Axel Kumlien, Adrian Peterson, Hans Hedlund, Gustaf Wickman, Yngve Rasmussen, Carl Westman, Ernst Torulf, Sigfrid Ericson och Arvid Bjerke. De har alla bidragit till den stadsbild vi idag upplever. Ett stort antal befintliga fasader levandegörs i text och bild. På gator och torg i Göteborg kan var och en studera de byggnader som boken lyfter fram. Att möta en fasad kan vara lika utmanande som att betrakta en okänd människas ansikte.
Gunilla Linde Bjur och Krister Engström, en av Sveriges främsta arkitekturfotografer, inledde sitt samarbete med en arkitekturutställning år 2000 på Göteborgs stadsmuseum. Deras stora bok Stationshus. Järnvägsarkitektur i Sverige utgavs på Balkong förlag 2010.

Stationshus. Järnvägsarkitektur i Sverige.

text Gunilla Linde Bjur
foto Krister Engström
Balkong förlag 2009

Järnvägarnas hus representerar en rikstäckande och tidstypisk svensk arkitekturhistoria från mitten av 1800-talet in i vår tid. Det är ofta en svårtolkad och kaotisk arkitektur man möter på en järnvägsstation. Boken inleds med en skildring av den hektiska pionjärtiden då järnvägsnätet byggdes ut. Chefsarkitekten Adolf Edelsvärd, som arbetade för de statliga järnvägarna i 40 år, har presenterats av Gunilla Linde Bjur i flera böcker och artiklar. Edelsvärd blev läromästare för bröderna Axel och Hjalmar Kumlien och han värvade den unge välutbildade arkitekten Folke Zettervall som efterträdare. Stationshus och banhallar vid sekelskiftet 1900 blev påkostade solida byggnader ofta med exklusiva material och stora generösa rum. Som SJ:s chefsarkitekt 1931–1955 kom Birger Jonson att ansvara för modernismens genombrott vid de svenska järnvägarna under en period då elektrifiering och avveckling samtidigt medförde att många av järnvägens byggnader kom att förfalla. Kring sekelskiftet 2000 vände utvecklingen. Resecentra blev prestigeprojekt i hela Europa och en ny typ av järnvägsarkitektur utvecklades. Idag förändras stora stationsområden mitt inne i städerna.

Via Tiburtina. Space, Movement and Artefacts in the Urban Landscape

Hans Bjur & Barbro Santillo Frizell
Svenska Institutet i Rom 2009

How can cities integrate historic layers into their urban development? How can tangible and intangible heritages be read, interpreted and utilized in a sustainable city and landscape development? Which significance could an ancient road have in this context? These are the overall questions in this book. It contains a number of different approaches to the interaction between the ancient road Via Tiburtina and the surrounding urban landscape east of Rome towards Tivoli, a rich palimpsest of distinguishable interrelated layers created during at least three millennia. One hypothesis being explored is, that structures like Via Tiburtina still can determine the morphology of the urban landscape. Settlements, buildings, space, movement and cultural artefacts have therefore come into focus in investigating if broken connections could be re-established, and thus creating a dialogue between Rome’s earlier epochs and the future.

Arkitekt vid industrialismens genombrott.
Adolf Edelsvärd – en yrkesbiografi

Gunilla Linde Bjur
doktorsavhandling konstvetenskap
Göteborgs universitet 1999

Syftet med doktorsavhandlingen var att fördjupa insikten om arkitektarbete vid industrialismens genombrott i Sverige genom att rekonstruera och analysera en speciell arkitekts yrkesbana och presentera den i form av en yrkesbiografi. Adolf Wilhelm Edelsvärd (1824–1919) genomförde flera av de nya uppgifter som samhällsutvecklingen krävde, vilket gjorde honom till en av sin tids banbrytare. Avhandlingen kan ses som en reflektion över arkitekters villkor i vår tid och är i viss mån initierad med detta som utgångspunkt. Jag ser Adolf Edelsvärd som en historisk arkitektkollega och mina problemställningar härrör ur egen praktisk erfarenhet av det yrke som han utövade några generationer före mig. Eftersom jag 1989 hade publicerat boken Stationshus 1855–1895. A W Edelsvärd som järnvägsarkitekt, så kunde jag även fokusera på den mer outforskade verksamhet som inte hörde samman med järnvägarnas byggande. Den gedigna utbildningen vid fortifikationen gjorde Edelsvärd till en byggnadskunnig ingenjör redo att träda in i arkitektyrket från annat håll än de konstakademiskt utbildade. Ett stort och viktigt avsnitt behandlar Edelsvärds intensiva period i Göteborg 1850–1860. Då Edelsvärd ritade den väldiga byggnaden i Kungsträdgården till utställningen 1866 i Stockholm blev han känd för en stor allmänhet. Prinsessan Eugenie fick sitt vackra Fridhem på Gotland, ritat av Edelsvärd. Han var aktiv i Lantbruksakademin och i Stockholms stadsfullmäktige och han publicerade många artiklar om arkitektur i Tidskrift för Byggnadskonst och Ingeniörvetenskap där han själv var redaktör. Hans svåra uppgift blev att hinna sköta det krävande arbetet som chefsarkitekt vid SJ och samtidigt ta sig tid att analysera och under tidspress ständigt genomföra nya typer av projekt. Arbetsbördan var gigantisk och arkitektrollen mångfasetterad. Edelsvärd arbetade som fortfikationsingenjör, civilarkitekt, byggmästare, arbetschef, avsyningsman, ämbetsman, kontorschef, tidskriftsredaktör, föreläsare, tävlingsdomare, festdekoratör och kommunalpolitiker. I alla sina roller förefaller han ha strävat mot det han ansåg vara bäst för samhällsutvecklingen. För honom var detta liktydigt med det som var modernt och i takt med övriga Europa och USA. Hårt arbete och framstegsoptimism genomsyrade hans arbete.

Framtidsstaden
diskussion om planering för bärkraftig stadsutveckling

Hans Bjur & Carl-Johan Engström
Byggforskningsrådet 1993

Boken syfte var att redan på 1990-talet initiera en diskussion som skulle leda till nya forskningsperspektiv och en ny stadsutvecklingsteori. ”Nuvarande stadsutveckling i Sverige och i världen är nämligen inte längre hållbar. Den hotar kommande generationers välfärd och livsbetingelser. Därför behövs en vision om bärkraftig stadsutveckling och en ny gedigen teori.” I boken sammanfattas analyser av svagheterna hos samtida stadsplanering. Därefter formuleras och förklaras relevanta och angelägna utgångspunkter för diskussioner om planering för bärkraftig stadsutveckling. Avslutningsvis förs ett resonemang om processen framåt, om målen, medlen och språket.

STATIONSHUS 1855–1895
AW Edelsvärd som järnvägsarkitekt

Gunilla Linde
Svenska Järnvägsklubben 1989

Stationshuset är ofta det första som tågresenären kommer i kontakt med på järnvägens område. Då järnvägarna började byggas i Sverige vid mitten av 1800-talet lade man i allmänhet stor vikt vid det intryck som stationshusets arkitektur skulle ge. Inte minst gällde detta vid Statens Järnvägar SJ. Redan 1855, ett år innan de första bansträckorna öppnades, anställdes Adolf Wilhelm Edelsvärd som SJ:s chefsarkitekt. Under hans 40 år i ledningen för SJ:s arkitektkontor uppfördes 297 stationshus och totalt 5725 byggnader vid de av staten byggda huvudlinjerna. Flera av dessa byggnader revs och återuppbyggdes i större skala och utbyggnader och moderniseringar förekom ständigt som uppgift för SJ:s chefsarkitekt när tågtrafiken ökade. Edelsvärd lade stor vikt vid stationshusens gestaltning särskilt vid de stora stationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö och i andra städer. Landsbygdens mindre stationshus måste ofta typiseras på grund av hastig utbyggnadstakt och begränsad ekonomi. I boken beskrivs med ett rikhaltigt material av foton, ritningar och skisser hur Edelsvärd, trots ofta uttalade krav på sparsamhet, ändå lyckades variera såväl små som stora stationshus. Många av Edelsvärds stationshus finns kvar vid de större stationerna, medan mindre stationshus där tåg inte längre stannar har försvunnit eller blivit förfallna. Boken är en dokumentation av den väldiga husbyggnadsverksamhet som följde med de statliga järnvägarnas framdragande i Sverige de första 40 åren.

Vattenbyggnadskonst
i Göteborg under 200 år

Hans Bjur
Göteborg 1988

Boken gavs ut i samband med 200-årsjubileet av Göteborgs vattenledningsverks tillblivelse 1787. Den bygger på forskning i den omfattande dokumentation om verksamheten som finns i stadens arkiv. Den röda tråden är sambanden mellan samhälle och teknologi, mellan stadsutveckling och teknik. Boken skildrar teknologiutvecklingen och presenterar pionjärerna som skapade ett vittförgrenat underjordiskt system av vatten-, kloak- och dräneringsledningar under den åt alla håll växande hamn- och industristaden. Genom ny innovativ kunskap och stora arbetsinsatser förbättrades göteborgarnas livsmiljö på många avgörande sätt. Till en början hejdades undermåliga sanitära förhållanden i bostadsnödens Göteborg där koleran härjade. Vatten blev efterhand en självklar tillgång i varje bostad. Under det senaste seklet har uppgifterna gällt ett växande behov av dricksvatten och storskaliga tekniska anläggningar för rening av avloppsvatten. Vattenbyggnadskonst, som denna del av städernas infrastruktur benämndes tidigare, är helt sammanflätad med stadstillväxt varför boken bidrar till Göteborgs stadsbyggnadshistoria.

Stadsplanering kring 1900.

Med exempel från Göteborg
och Albert Lilienbergs verksamhet

Hans Bjur
doktorsavhandling Chalmers 1984

Doktorsavhandlingen är en studie av den moderna stadsplaneringens tillblivelse i Sverige kring sekelskiftet 1900. Den kan delvis betraktas som en monografi över 1:e stadsingenjör Albert Lilienbergs verksamhet i Göteborg 1907–1927. Avsikten har varit att undersöka och analysera Lilienbergs, och andra samtida stadsplanerares verksamhet kring 1900 i en samhällelig kontext. Lilienberg har således varit ett medel för att förstå tiden, stadsplaneringstänkandet och uppgifterna. Det empiriska materialet är hämtat i Lilienbergs arkiv på Arkitekturmuseet i Stockholm, stadsarkiven i Göteborg och Stockholm, stadsingenjörskontorets arkiv i Göteborg och i stadsfullmäktigehandlingar, tidskriftsartiklar och andra publikationer som rör hans verksamhet. Lilienbergs arkiv är synnerligen omfångsrikt. Där finns manus till publicerade och opublicerade artiklar och föredrag samt dessutom ett systematiskt ordnat material om epokens
viktigaste stadsplaneringsfrågor. Det moderna stadsplaneringstänkandet i Sverige sökte sina förebilder i andra europeiska länder, framför allt i Tyskland, som dominerade utvecklingen i stort sett till första världskriget. Den engelske planeraren Ebenezer Howards trädgårdsstad var ett undantag som fick viss betydelse för den svenska utvecklingen. Den samtida europeiska situationen diskuteras i avhandlingens tredje och fjärde avdelningar. Speciellt behandlas arkitekten Camillo Sittes konstnärliga stadsbyggande.
Stadsplaneringens tekniskt-organisatoriska sida växte sig samtidigt allt starkare i Europa och det är i relation till denna utveckling som Lilienberg skiljer sig från andra svenska stadsplanerare, vilket avhandlas i den fjärde avdelningen. Vissa problem i avhandlingens tre första avdelningar var av den karaktären att de behövde utredas grundligare och samtidigt uppstod vissa frågor som ledde vidare utan att fullt ut kunna besvaras inom detta forskningsprojekt. I den avslutande delen finns därför 8 diskussioner kring teman som antingen underbygger avhandlingens utgångspunkter och slutsatser eller ger ansatser att utveckla nya frågeställningar som forskningen givit upphov till. Dessa teman kan läsas fristående och kan i viss mån sägas vara en viktig del av avhandlingens resultat.